Människor har en egendomlig relation till naturen.

Vi lever i den, vi är beroende av den, men vi utnyttjar den samtidigt.

Människan är ett undantag från de andra djuren

på jorden i och med vårat storhetsvansinne.

Naturen omkring oss visar tecken på att vårt leverne är ohållbart, men har vi det i oss att ändra på oss tillräckligt, kommer vi någonsin

inte vilja ha mer?