​

Mitt verk heter Gwenn-ha-du, det betyder vitt och svart. Det är bretonska, ett keltiskt språk, som talas i Bretagne i Frankrike. Jag har inspirerats av den bretanske designern Pascal Jaouen som gör lekfulla kläder och i dem ofta flyttar gränsen för det bärbara.  

Jag ville i mitt verk jobba med kontraster på flera sätt; det tunga mot det lätta, det voluminösa mot det nätta, det ljusa mot det mörka.  Min ambition var också att köpa så lite nytt som möjligt. I skåp och lådor hittade jag band, små tygbitar, pärlor o. dyl. men jag har också återbrukat en spetsklänning jag fått efter min svärmor och kjolen i min mammas brudklänning. Dessa plagg har fram tills nu berättat en tidigare historia och nu får de i mitt verk berätta en ny.  

​

​